Recension av Den stora bankhärvan

SvD-reportern Carolina Neurath publicerade 2011 en uppmärksammad bok om den relativt färska HQ Bank-härvan som jag skrivit om tidigare. Nu har jag kommit loss och läst "Den stora bankhärvan" och kan rekommendera den till alla med intresse av den svenska finansmarknaden eller med ambitioner eller erfarenhet att ge sig in i styrelsearbete.

För den som missade HQ Bank-skandalen så var det i korthet så här: tradingavdelningen på HQ Bank handlade med optioner med låg likviditet och därmed ganska glest satta och otillförlitliga marknadsvärden. Därför införde man en teoretisk värderingsmodell som alltid skulle ligga i närheten av marknadsvärdena över tid. Problemen uppstod när de teoretiska värdena konstant hamnade över marknadsvärdena. Detta pågick under många år men på grund av relationerna och kulturen i företaget ignorerades eller tystades detta ner. 2010 var skillnaderna i värdering så stora, samtidigt som tradingen visade ständiga förluster, att Finansinspektionen med flera blev misstänksamma.

Boken är lättläst och skriven på en nivå som inte bör vara något problem för mina läsare (Neurath beskriver svåra saker betydligt bättre än jag gör alltså). För att hålla uppe tempot och inte drunkna i legala eller tekniska detaljer slätar Neurath ofta över en del nyanser. Detta kan vara lite störande på sina ställen, men på det stora hela var det klokt och gör att bokens tema - personerna och relationerna i dramat - hålls rent och tydligt.

På det hela lägger man boken ifrån sig med en hel del stärkta fördomar om finansbranschen samt ett kraftigt sänkt förtroende för Hagströmer och Qviberg. Boken tar inte många timmar att läsa och jag rekommenderar den som sagt till alla som är intresserade av bankverksamhet, finansbranschen eller styrelsearbete och företagskultur i allmänhet.