Jag sparar, jag har barn, jag vill mina barn väl på alla plan, även ekonomiskt. Jag tror att många av mina läsare känner igen sig i den situationen, men sedan glider meningarna isär om hur man gör detta.
Barnsparande har några uppsidor som man gärna vill åt:
- Ge en grundplåt till de första större utgifterna som lägenhet, en utvecklande resa, körkort (om det nu behövs när självkörande bilar blir vardagsmat) etc.
- Ge en uppfattning om pengar och sparande till barnen, få upp frågan på bordet
- Kanske till och med skydda barnets pengar från ens egna eller ens partners köplustar
Nummer tre känns inte aktuellt i min situation eller i mitt äktenskap, men det kanske kan vara aktuellt i andra förhållanden. Det kan även finnas frågor om särkullbarn och liknande, det lämnar jag gärna över till andra.
Barnsparande har även ett antal nedsidor som man helst vill undvika:
- Barnet tar pengarna och gör något du uppfattar som destruktivt; spelar bort pengarna, lägger dem på missbruk, ger bort dem till en manipulativ partner etc.
- Beloppen blir så stora att överförmyndaren visar intresse, detta sker redan vid 8 basbelopp och beskrivs här. Det sista jag vill är att få in myndigheter mellan mig och mina barn
När det gäller punkt 1 så brukar jag säga att ett stort barnsparande är ett bet på en harmonisk 18-årsdag. Oddsen blir förhoppningsvis mycket bättre ju närmre man kommer.
Mot bakgrund av dessa önskade och oönskade effekter jag gjort följande val:
- Varje barn får 1000 kronor om året vid sin födelsedag, detta sparande sker alltså i deras namn
- Vi placerar i samråd dessa i aktier som intresserar barnet, med bara en väldigt grov kvalitetsspärr från mitt håll. Det blir gärna Apple, Alphabet, Activision Blizzard och liknande för mina skärmtokiga avkommor, utfyllt med lite Avanza Zero
- Aktierna ligger i ISK för att slippa kassaflöden under året, för en KF dras pengar från kontot under året och jag vill inte bevaka detta för att undvika negativa saldon. Många av aktierna har mycket låg utdelning så källskatteeffekter och liknande kan kvitta
Men 1000 kronor är kanske alltför lite tycker du? Jag tycker detta räcker för att uppnå de positiva effekterna (1-2) längst upp. Det räcker inte till att köpa en lägenhet såklart, men jag har ett stort sparande och obelånat hus i eget namn som är tillgängligt om barnen skulle behöva (och förtjäna) lite hjälp i ett sådant läge. Ett högre belopp skulle i mina ögon kräva hårdare kvalitetskontroller på innehaven och förmodligen göra hela processen för tråkig för mina barn.
Mina barn är på sätt och vis födda med guldsked, men de får vänta lite på att få den i mun. Inspirerad av Buffett har jag ingen önskan att donera ett "socialbidrag" till barnen som passiviserar dem. Det finns något otroligt värdefullt i att bygga sitt eget sparande.
Mina barn är på sätt och vis födda med guldsked, men de får vänta lite på att få den i mun. Inspirerad av Buffett har jag ingen önskan att donera ett "socialbidrag" till barnen som passiviserar dem. Det finns något otroligt värdefullt i att bygga sitt eget sparande.
Beloppet är också så litet att det finns utrymme för släktingar att fylla på i hopplösa bankkonton som de tycks helt besatta av... Detta utan att ens komma nära överförmyndargränsen.
Vad säger läsarna? Gör ni något liknande? Stefan Thelenius är en som skrivit mycket om barnsparande, läs hans tankar här.
Intressant att du delar detta och jag anser att du investerar tillika tänker klokt gällande barnsparande.
SvaraRaderaSjälv är jag barnfri, men hoppas att en dag ha såväl en som två minifilosofer springandes här hemma:)
Emellertid har jag en brorson sedan drygt ett år tillbaka i tiden och till denne månadssparar jag ett par hundralappar. Tyvärr är barnets mor&far inte intresserade av investeringsvärlden, vilket jag respekterar.
Just nu finns PROTC, Avanza zero samt Kopparbergs(!) i denna portfölj. Min tanke är att brorsonen skall få överta denna KF på sin 18årsdag men att jag innan dess lyckats få honom ekonomireligiös och att han kommer fortsätta investera och ej använda upp dem snabbare än Arbetsförmedlingen...
//Sofokles
Din ettårige brorson har alltså en tendens att orsaka olyckor och är barnsligt förtjust i sötsliskiga drycker? Har jag tolkat dig rätt? ;-)
RaderaThat is correct =)
RaderaInstämmer med föregående talare om att det är kul att du delar med dig av detta då ämnet ligger mig varmt om hjärtat.
SvaraRaderaVill man slippa dribblet med förmyndargräns så är ett alternativ att spara i KF i förälders namn med barnet som förmånstagare men det känner du säkert redan till.
Jag ser den största förtjänsten att så frö till intresse kring ekonomi och förhoppningsvis ökad kunskap.
Värdeutveckling och startkapital blir en bonus för barnet i sammanhanget och vad "lagom" stort belopp är kan vara svårt att fastställa exakt. Men jag tror inte man gör barnet en tjänst om det blir för stora summor om man vill att de i första hand ska lära sig förvärvsarbeta och istället för att sikta på pension före 30 :-)
Jo jag känner till KF-alternativet, men det finns (för mig) en poäng i att kunna säga att "du äger en del av Apple", vilket ju inte är riktigt sant om det ligger i ett KF, och ännu mindre sant om denna KF ägs av mig.
RaderaJag läste ditt inlägg (och länkade till det i mitt eget nu), jag tycker det är klokt. Jag fick heller aldrig något belopp av mina föräldrar och jag tror det var bra för mig. Att detta ska bli ett stort belopp känns därför främmande.
Jag är inte så kinkig på det formella i ägarskapet utan tycker nog att det är "våra aktier" även om försäkringsbolaget står som ägare. Sen finns det sannolikt pedagogiska poänger i att låta barnen ha tillgång till sin portfölj och det blir svårare om den inte står i barnets namn.
RaderaTack för länkning!
De har ett månadsvis sparande. Ett litet belopp i indexfonder. Är också av åsikten att man ska jobba ihop sina saker inte få till skänks. Pratar ibland om aktier men för oss är det dock inte viktigt att de direktäger aktier. Vilken som är den "bästa" aktien att äga kan de använda sina vuxna liv till att fundera på. För oss som föräldrar är det dock viktigt att pränta in att arbeta och sparande är viktigt.
SvaraRaderaTkr man kan dra på lite. Men ge pengarna när barnet är moget för d. Vrf bestämma en ålder? Dröjer d tills barnet är 30 så ja, en sjuhelv...massa pengar. Varsågod. Men då vet man att miljonerna (?) används rätt. Än att ge 50-100,000 till en 18åring som krökar upp hälften o ger andra halvan i SEK till indianfolk i djungeln.
SvaraRaderaJag har ju ett eget sparande som är mycket större och det är ju inga problem att skänka pengar från detta om det känns relevant.
RaderaTycker detta barnsparande är ganska konstigt. Det handlar i grund och botten om att föra över sina egna värderingar, och åsikter på barnen. Dessa sparfantomer som det finns många av i bloggosfären tycker detta är väldigt kul. Ett barn har andra värderingar.
SvaraRaderaFör något år sedan utbröt en kravallunge bland bloggarna. Den senaste Star Wars filmen hade premiär. Hela familjen gick på bio. Sedan köptes det Disney aktier till just dessa barn. Förvirrade lintottar satt och tummade på kontoutdrag från Avanza på julafton. Föräldrarna gratulerade varandra till sin klokskap.
Själv har jag ett föräldraansvar jag ger när jag finner att jag kan hjälpa till. Jag har erbjudit mig att finansiera ett körkort. Vid ett tillfälle erbjöd jag ett nytt kök till dotterns nya bostadsrätt. Givetvis dök jag upp lite senare när köket var installerat med en kokbok. I den hade jag skrivit I expect an invitation. Väntar fortfarande. Upptagenheten är stor.
Kan inte se något värde i att en 18-åring skall sitta med en stor summa pengar som man inte själv jobbat ihop. Andras pengar går alltid att spendera tro inget annat.
Fick mig ett gott skratt när Sveriges finansminister presenterade budgeten. Ladorna var nu så fulla att ladugårdsdörrarna gick inte att stänga. Budgeten blev därefter allt till alla. En politisk kommentator menade att oppositionen befann sig i en svår situation. ALLA hade ju fått något. Själv gjorde jag iakttagelsen att Nord Korea hade fått 40 miljoner. Vill bara säga att andras pengar kan spenderas, och till helt andra saker än givaren tänkt sig.
Mvh
Lars
Välskrivet och kärnfullt som alltid Lars. Jag tror mitt barnsparande slutar med något ganska blygsamt som mina barn får spara eller slösa efter eget huvud, varefter jag förbehåller mig rätten att recensera valet.
RaderaVad som händer sedan har jag ingen aning om. De utvecklas från dag till dag och personligheten skiftar lite från år till år. Kanske gör jag som du, kanske uppfinner jag något sinnrikt belöningssystem.
Jag kommer dock säkert vilja föra över lite lagom med värderingar och åsikter, även då.
Tack för ett intressant inlägg kring ett ämne som jag också reflekterar mycket över. Jag sparar idag åt barnen, eftersom jag vet den oerhörda betydelsen av en tidig start (the power of compounding). Jag kommer dock göra klart tidigt för barnen att de inte har något större belopp att vänta sig från föräldrarna i det fall det inte sköter sina liv på ett acceptabelt och anständigt vis.
SvaraRaderaMina föräldrar har inte givit oss barn några större belopp, och jag tror de gjort rätt i den saken, då det sporrat åtminstone mig att på egen hand bygga en förmögenhet, att ta ansvar för mitt eget liv. Däremot har jag tidigt anförtrotts ansvaret och möjligheten att förvalta större belopp. Eftersom jag vet vilket hårt arbete som legat till grund för dessa pengar, så har jag därmed tidigt känt ett ansvar att bli duktig på att ta hand om pengar, jag vill ju inte förstöra pengar, utan jag vill bygga vidare på tidigare generationers arbete, när det väl blir min tur. Ingen har dock tvingat mig till detta, utan det är mitt eget val så att säga.
Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/
Sedan min generation kom ut i arbetslivet med allt vad det innebär har samhället förändrats på många sätt. En väldigt stor skillnad är att det då var ekonomiskt ganska lätt att komma in på bostadsmarknaden. Det behövdes inte mycket sparande för att få ihop till en insats och det åt inte upp allt för mycket av lönen att betala räntor och lite amorteringar.
SvaraRaderaIdag ser verkligheten annorlunda ut och effekterna är desamma som om det hade skett en enorm förmögenhetsomflyttning från dagens unga till dagens medelålders och äldre som kanske saknar motstycke i historien. Hur man ska förhålla sig till det är upp till var och en, men själv tycker jag man ska ha med det i tankarna.
Den stora eller lilla förmögenhet många av oss sitter på är (tyvärr) inte bara ett resultat av vår egna briljans utan också en ganska stor del tur att ha fått ta del av en fantastisk bullmarknad i fastigheter och finansiella tillgångar. Själv tycker jag det ger ett ansvar att tänka minst en generation framåt i hur den ska användas.
Mvh Mattias
Mattias,
RaderaKan bara hålla med. Vi kan ta ett exempel. Köpte du ett hus 1975 var inflationen tvåsiffrig, och räntorna låg oxå på dessa nivåer. Full avdragsrätt givetvis. Du kunde välja om du ville betala skatt eller ränta. Idag kan du sälja huset för miljonbelopp, och flytta in i en hyreslägenhet och kalla dig miljonär. Du hade tur att befinna dig på rätt plats på tidslinjen. Hur många har lyckats med konststycket att förlora större belopp om man gav sig in på börsen när Lundaluppen började blogga? Man har haft tur helt enkelt.
Mvh
Lars
Tycker aldrig man ska missunna sina barn glädjen att jobba ihop sina egna pengar!
SvaraRaderaBara struntprat att det var så mycket lättare förr!
Att ge sina barn verktyg att skapa sig en egen framtid, slår alltid räkmackan som flyger in i 18 åringens mun!
Kalle56
Har själv satt in några hundralappar i kf till i alla närstående barn (4 st) i samband med dop, födelsedagar och liknande som de får när de fyller 18. Jag säger till dom att de ska köpa/göra något de inte annars skulle unna sig. Min tanke och förhoppning är att pengarna ska ge dem lite glädje, men att de inte nämnvärt ska påverka deras förutsättningar. Sedan finns jag där och stöttar om det skulle behövas.
SvaraRaderaNu har min situation även förändrats och jag har själv passerat de 50 med ett antal år och har en ny adept vars 18års dag jag inte litar på att jag får uppleva. Då gäller det att tänka till runt sparande, men där lutar jag åt att jag i huvudsak försöker trygga framtiden med någon försäkringslösning och en eller två mycket betrodda vänner som "uppbackning.//Stavros
Stavros,
RaderaEn man som passerat 50 år har en statistisk livslängd på 81 år. Du har mer att ge:-))
Mvh
Lars
Jag hoppas det, och jag ser det mest som riskhantering. Deet är som bekant "better to be safe than sorry".//Stavros
Radera
SvaraRaderaJag sätter in min del av barnbidraget 525kr i en KF som ligger i mitt namn. Även pengar han har fått från släktningar har gått in på konto. Sonen har just fyllt 1 år och har redan ett värde över 10000kr. Investerar i aktier och fonder och min förhoppning är att aktiesparande är något vi kan gör tillsammans när han blir större.
Härligt det här med att köpa ett anständigt uppförande med sparpengar. Då har man inte höga tankar om sin avkomma.
SvaraRaderaFör egen del fick jag ca 50 000:- + barn/studiebidrag redan i 12 årsåldern men då också villkorat att det skulle täcka fotbollsskor, innebandyklubbor etc. Fungerade bra för mig.
Min första lägenhet ägde jag endast till 75%, farsan ägde resten. När vi sedan sålde så fick vi tillbaka våra respektive delar, vilket är en mer affärsmässig stöttning vid lägenhetsköp än att direkt stötta med pengar eller lån.
Jag sparar i barnens namn i en KF, 1000kr i månaden per barn.
SvaraRaderaMånadsspar i fonder, har sålt fondinnehaven några gånger och köpt aktier istället.
Vet inte hur det blir om dom får ta över portföljerna eller om vi kommer ta därifrån till körkort/bil/kontantinsats och annat som är tufft att spara ihop till själv.
//Jonas
Har två barn och sparar deras barnbidrag plus 500 kr var. Endast stabila aktier med bra utdelningar. Sparar i eget namn så barnen får ingenting på 18-årsdagen. 8-åringen har nästan en kvarts miljon och 3-åringen 80 Tkr just nu. Min och fruns tanke är att utdelningarna bekostar köp av cyklar, pulkor, kläder, tv-spel eller annat. När de blir äldre kommer utdelningarna täcka körkort, språkresor och annat. När och hur de får ta över sina portföljer återstår att se men vår tanke är att de får vänta tills de är minst 25 år.
SvaraRaderaDär ser man. Total okunskap om att det finns en överförmyndare vid 8 basbelopp. Tack för det, det hade jag verkligen inte en tanke på. Jag har lagt in en hel del i mitt barns sparande, aktier på konto i en av internetbankerna, så får hålla lite koll på det nu. Några fler fina börsår så knackar förmyndaren på dörren - huva!
SvaraRaderaJag försöker väva in sunt ekonomiskt tänkande i det dagliga, typ uppskjuten belöning (en speldator är inte otänkbart, men då blir det först en lång period av sparande och intjäning av pengar på olika sätt..), spara/återvinna och ränta på ränta, lära sig hantera en bankapp/eget kort/konto i rätt tidig ålder, etc. Barnet får lära sig sälja beg saker själva, plocka bär i skogen och tjäna lite på det, etc.
Vi pratar företag / aktier ibland och barnet får vara med att välja. Viss indoktrinering som jag står för fullt ut - ska man verkligen köpa tobaksbolag, gambling bolag, etc. Portföljen består av stora trygga som HM, Skanska, Investor, men också påverkad av sonens intressen. Activision är helt tack vare honom och den har outperformat alla mina innehav:-). Och jag ångar bittert att jag inte blev övertalad att köpa Nvidia för ett par år sedan... Jag hade inte ens hört talas om dem, så man lär sig åt båda hållen.
Vi pratar "framtidsspaning" ibland och hur det kan påverka. Som en följd kom några innehav in relaterat till robotik och automation in i portföljen. Och vattenreningsfond..
Jag ångar nog att jag slängde in så pass mkt pengar i sonens namn. Dels krånglar det till det i onödan med deklaration (har det i vanlig depå), dels är beloppet för stort för att han själv ska kunna titta och följa depån och jag vill heller inte att han ska ta ngt för givet vid myndighetsdagen.
Jag har ingen klar plan gällande summor, när / var de ska gå till. Det är väldigt mkt som spelar in, en sak är tex att man ska komma ihåg att långt ifrån alla barn har samma förutsättningar, även om man önskar att det var så.
En av de intressantare aspekterna av att hamna över 8 basbelopp är när överförmyndaren kan komma med synpunkter på förvaltningen. Tänk i banor om pengar hos riksgälden...//Stavros
RaderaFår hålla med Lars som uttryckte sig klockrent!
SvaraRaderaVarför ska man hålla på och sätta in barnbidrag varje månad och såna saker som ska överlämnas med nån ceremoni på 18-års dagen. Dom allra flesta får nog nån form av frispel och åker till Thailand i 3 månader och super upp pengarna. Vad är lärdomen av det?
Jag sparar väldigt lite till mina barn, har en isk i mitt egna namn som jag namngivit med deras namn. Lite fonder för några tusenlappar ör allt som ligger där. Nä jag predikerar samma som mina föräldrar gjorde för mig. Ville jag ha något så fick jag spara, när farsan tyckte jag varit tillräckligt duktig tillräckligt länge för att visa att jag verkligen ville köpa något så sa han "bra jobbat, du har bevisat att du verkligen vill ha detta, när du sparat ihop till halva så lägger jag till resten". Detta försöker jag applicera på mina barn, och jag vet inte hur många gånger som det där playstationet eller xboxen har runnit ut i sanden för nån månad senare är det nått helt annat som gäller och pengarna har köpts upp.
Nu är inte mina barn så gamla så det fungerar kanske dåligt fortfarande, dom är inte tonåringar ännu. Men jag är helt övertygad att nån dag kommer dom att uppskatta värdet av belöningen med ett eget sparande. Precis som man själv gör idag med långa investeringar som ger avkastning över en längre tid.
Jag skulle aldrig få för mig att ge mina barn några större summor när dom flyttar hemifrån, det har inget som hellst självändamål. Däremot kommer jag likt mina föräldrar "sponsra" med lite möbler, ett nytt golv osv. när dom flyttar. Erbjuda mig att sponsra några körlektioner, eller några kronor till en begagnad bil. Allt handlar väl om att hjälpa till att köpa något ändamålsenligt. Att swisha över 100.000-tals kronor på 18-års dagen stjälper nog mer än det hjälper tyvärr
Jag kommer ihåg när jag som nybliven ingenjör fick jobb 30 mil hemifrån på ett större företag.
SvaraRaderaDen lönen gick knappt att leva på. Jag minns att en bekant var arbetslös, men lyfte mer pengar per månad med A-kassa och bostadsbidrag än vad jag gjorde.
Jag hade råd med bil och bodde i en hyreslägenhet och åkte ofta hem. Det räckte lönen till, men när jag skulle hänga med polarna på en Ålandskryss fick jag problem och blev tvungen att låna för att klara mig månaden efter.
Jag bet ihop och lät bli att åka hem några helger, så det löste sig, men det var inte roligt att vända på pengarna på det viset.
Det tog rätt många år innan jag fick ett välbetalt jobb, men då hade mycket av ungdomen försvunnit.
Jag kan säga att det vill jag inte att mina barn ska behöva uppleva. Jag har därför sett till att spara ett tillräckligt stort belopp, så att det kan utbilda sig utomlands/Köpa lägenhet/eller investera i något som de är intresserad av.
Jag märkar dock att de gärna vill konsummera mer prylar än vad jag hade hoppas på, så visst finns det risk att de inte förstår värdet i vad de kommer att få.
Jag är villig att ta den risken för en bra start i livet är viktig då man har många dörrar att välja på, men som sakta men säker försvinner ju äldre man blir....
Inga barn själv men mina föräldrar sparade en hel del gissar jag. Var närmre 300k när jag behövde pengar för lägenhetsköp vid ~30.
SvaraRaderaTrots de summorna så fick jag ingen "ekonomisk utbildning" av dem vilket kanske jag saknar mest. Hade inget eget sparande innan det (på bankkonto räknas inte).
Enda skolningen jag fick var de långa sparande för att köpa TV-spel :) Minns än idag att det tog närmre ett år att spara ihop till en NES-konsol med 15 kr i veckopeng (tror föräldrarna lade lika mycket var så 45 kr i månaden ~= 20 månader) Tror de gav de sista kr för att ge den i julklapp.
Sparar till tre barn. Ett av barnen har speciella behov så en del av vårdbidrag går in där. 1000 kr i månaden till två resp 3000. Har blivit en rejäl slant trots att dom är runt 10 år.
SvaraRaderaPengarna ligger i varsin KF med barnet som förmånstagare. Tanken är att dom ska kunna använda pengar antingen till en grundplåt för lägenhet, studier, resa eller annan större investering.
Själv fick jag ut en summa pengar när jag var 18 och brände det tämligen snabbt på öl, cigg och cafébesök.
Barnen har inte direkt nån koll på hur mkt pengar dom har och om vi känner att det blir "för" mkt så åker väl jag och frugan på en kryssning istället :)
barnbidraget på 1050 i månan samt 300 från barnets mormor så totalt 1350 i månaden.
SvaraRadera+eventuella pengar vid födelsedagar etc.
spaar i eget namn (frugans) på isk, vanlig depå samt kf.
en lite rolig detalj tycker jag. är att vi köper mycket begagnat till barnet (som snart är 2 år)
tex vinteroverall för 100:- och enligt frugan så kostar den 900:- om man skulle köpt den ny.
då får barnet hälften av "vinsten" insatt på "sin" aktiedepå
i det här fallet alltså 400:- ( (900-100)/2 )
barnet är som sagt snart 2 år och har på denna korta stund ett enligt mig ett imponerande sparkapital, kanske mycket beroende på att även dopgåvor i form av pengar satts in på depån.
//Wanted Buffert
Jag tror att barnets framtida ekonomi kommer att påverkas mer av hur man som förälder använder pengar och hur man som förälder pratar om pengar än av hur mycket man sparar.
SvaraRadera...dvs vilka värderingar man ger barnet genom sina handlingar och sina ord.
RaderaPrata i alla ära men det är hårt där ut, speciellt om man måste flytta från en lite till en storstad, insatsen till en lägenhet kan man inte prata till sig...
RaderaVår dotter är enda barnet. Kvittar förmodligen hur vi sparar; hon ärver ju hela klabbet ändå... :-)
SvaraRaderaTrots det ägnar vi oss åt mental bokföring. Med andra ord: hennes barnbidrag sparar vi för hennes räkning (i KF i eget namn). Köper Avanza Zero och en indexfond som följer S&P 500. Vi vill likt många andra här hjälpa till med körkort, resor, kontantinsats till boende etc.
Det är absolut inte tal om att ge henne hela beloppet på 18-årsdagen (eller någon annan födelsedag). Vi kommer nog inte ens att berätta för henne att pengarna existerar...
Gällande körkort (och andra mindre kostnader) kommer hon att få arbeta ihop en del av beloppet; vi bjuder på resten. På så vis får hon ett incitament att arbeta och spara själv. Undantaget blir kontantinsatsen till bostad; den kommer vi att stå för.
Mattias (Investormannen) och Karin har båda rätt. Har man som förälder samlat på sig ekonomisk klokskap vore det direkt oansvarigt att inte försöka föra det vidare till sina barn. Såväl i form av ett sparande som sunda värderingar.
Självklart är värderingarna viktigare! Fast hur skulle jag kunna se mig själv i spegeln när jag är väl medveten om den ekonomiska verklighet som råder om jag samtidigt undlåtit att agera i min dotters ekonomiska intresse?
Att få ta emot ett stort belopp utan någon som helst egen ansträngning tror jag verkligen inte är sunt. Själv hade jag nog inte kunnat hantera stora belopp förrän efter trettio fyllda. Så många kostsamma misstag längs vägen... Egen erfarenhet är guld värd, men jag tänker försöka få min dotter att inte upprepa min värsta ekonomiska snedsteg.
Mvh
Carolus
Med risk för att vara övertydlig vill jag skjuta in att min poäng inte var att man ska skämma bort barn ekonomiskt. Snarare att det är vi medelålders och uppåt som är lite 'bortskämda' av värdeuppgången i fastigheter och andra finansiella tillgångar.
RaderaOch att det kan vara klokt att inse att en del av vår ökade förmögenhet har kommit på bekostnad av efterföljande generationer. Så istället för att oroa sig för att man skämmer bort nästa generation, så kanske man ska fråga sig om man jämnar ut oddsen tillräckligt?
Mvh Mattias
Mattias/Investormannen,
RaderaAbsolut. Även om det lät som det, ställer jag inte Karin och dig i något slags motsatsförhållande.
Delar din syn på turen att ha levt i en privilegierad tid och vikten av att försöka jämna ut oddsen för nästa generation. Precis det som jag syftade på med följande mening:
"Fast hur skulle jag kunna se mig själv i spegeln när jag är väl medveten om den ekonomiska verklighet som råder om jag samtidigt undlåtit att agera i min dotters ekonomiska intresse?"
Vänliga hälsningar
Carolus
Jag förstår inte riktigt inställningen att inte ge barnet kontroll över pengarna när det blir myndigt (och därmed faktiskt inte längre är ett barn) för att sedan betala ut summor när man själv tycker det är motiverat. Vill man att barnen ska vara beroende av en ekonomiskt så länge man lever och komma och tigga när de vill köpa lägenhet, bil eller liknande? Då är det inte till barnet man sparar, då är det till sig själv.
RaderaJag tycker att ett sparande till barnen ska "ägas" av barnet långt innan det fyller 18 och barnet kan även få ha en viss inverkan på hur pengarna investeras. På så sätt blir inte pengarna en gåva på 18-årsdagen, utan något som barnet känner ansvar för mycket tidigare än så. När jag växte upp tvingades jag sköta min egen deklaration från tioårsåldern när det gällde mina föräldrars sparande till mig och jag reflekterade inte ens över att jag fick makten över pengarna när jag fyllde 18 och alltjämt var en gymnasieelev som bodde hemma och inte hade några större utgifter.
Hej Lukas,
RaderaDå gratulerar jag dig till din ekonomiska brådmogenhet! Kunna deklarera tio år gammal är till och med snäppet bättre än Buffett.
Själv satt jag försjunken i böcker i den åldern och hade ingen aning om att det fanns något som heter inkomstdeklaration. Möjligen ett argument för din ansats...
Kan det vara så att våra respektive erfarenheter präglar hur vi ser på detta?
- Du kunde hantera kapital redan som barn och ser därför inga problem med att låta egna barn göra detsamma...
- Jag kunde det inte och extrapolerar detta att gälla även för min dotter...
En sak har du dock fått om bakfoten. Det handlar inte alls om att vår dotter ska "tigga" av oss. Skrev ju ovan att vi förmodligen inte ens kommer att berätta att vi tänker hjälpa henne med en kontantinsats till boende (eller någonting annat). Hon får arbeta och spara till vad det nu är hon vill unna sig (och vi bjuder på en del av totalbeloppet). Det är väl att introducera henne i livets ekonomiska realiteter?
Vänliga hälsningar
Carolus
Syftet är att dom ekonomiska medlen ska ha ett ändamål som barnet själv kan ha svårt att skapa förutsättningar för själv. Jag tänker då på saker som att ta körkort, kontantinsats till en lägenhet osv.
SvaraRaderaAtt ge en kontant summa till ett barn blir ju som att "leva på pappas pengar" en längre period, vilket i många fall blir helt fel. Individen skall ju uppmuntras till att klara sig själv, skaffa sig utbildning och arbete för att kunna klara sin försörjning.
Men var och en avgör ju själv vad den anser är bäst för sina barn.
Låter som en bra strategi. Vilken ålder var barnen i när du i samråd med dem började investera de 1000 kr som de får i födelsedagspresent?
SvaraRadera