Högkonjunktur

Som de flesta lever jag två relativt åtskilda liv, arbetslivet och privatlivet. Till det kommer investerarlivet med tillhörande bloggande i form av Lundaluppen, och där skiljer jag mig kanske från många (även om det poppar upp många investeringsbloggar nuförtiden). Just nu befinner vi oss i något som kanske kan kallas för högkonjunktur och det är lite intressant att se hur det påverkar de olika rollerna.

Privatlivet är enklast, det påverkas nästan inte alls. Både jag och min fru har och har alltid haft stabila jobb i det stora hela. Om något händer på den fronten för min fru har det inget med konjunkturen att göra. Barnen går i skolan och där händer inte heller mycket beroende på konjunkturen.

Arbetet som företagare är underbart i högkonjunktur. Affärerna går som tåget, kunderna står på led och man kan skruva på alla möjliga operativa parametrar för att optimera både tillväxt och lönsamhet. Möjligen kan man få lite växtvärk, men det är ändå så otroligt mycket roligare än motsatsen.

Investerarlivet däremot är fullständigt deprimerande. Mina tillgångar blåses upp till enorma höjder, men direktavkastningen hänger inte med och den förväntade totalavkastningen framåt sjunker i rask takt. Jag hittar inget jag vill köpa och det enda jag köpt på sistone har drivits i minst lika stor grad av fyndfaktor som av investeringskvalitet. Överallt ser man bloggare som vänder på alltmer avlägsna stenar för att hitta investeringsmöjligheter. Graham sa någon gång att aldrig förlorar investerare så mycket pengar som när de köper andra rangens bolag i goda tider. Jag har hybris nog att tro att detta inte gäller det hundraåriga familjekonglomeratet, men Grahams ord ekar ändå i huvudet.

Jag har kanske möjlighet att göra någon bra onoterad investering via företagandet, men köpandet över börsen som jag ägnat mig åt sedan bloggen startades verkar vara på väg att ta slut. Den här bloggen blir inte jättekul att läsa när jag pumpar in månadslön efter månadslön i Spiltan Räntefond...