Mellandagarna bjöd på en hel del skön lästid och jag tänkte sammanfatta lite åsikter om de böcker jag hann läsa. Temat är Warren Buffett och hans uttalade inspiratörer Ben Graham och Philip Fisher.
The Essays of Warren Buffett - Lessons for Investors and Managers av Lawrence A. Cunningham är en systematisering och sammanställning av Warren Buffetts brev till Berkshire Hathaways aktieägare. Jag läste den tredje utgåvan från 2009. Om du mot förmodan inte läst Buffetts brev till aktieägarna så gör det omedelbart. Han är en mästare på att förklara relativt komplexa ekonomiska samband, både nationalekonomiska och företagsekonomiska sådana. Han är också en humoristisk och generös skribent som bjuder på mycket läsvärda texter i en personlig och underhållande ton.
Det Cunningham har gjort är att sammanställa breven (fram till 2008 antar jag) och sorterat om innehållet tematiskt istället för kronologiskt. Han har inte tillfört någon ny text eller vävt samman med andra texter eller artiklar från Buffett. För mig som läst Berkshire-breven många gånger om innehöll boken alltså inget nytt alls, vilket var en liten besvikelse. Boken är därför bättre lämpad för någon som inte läst Buffetts texter tidigare eller som verkligen vill ha dem sammanställda i en tryckt bok, för andra rekommenderar jag nog att spara in pengarna och läsa PDF-erna på nätet istället. För mig var boken samtidigt bland det bästa jag läst och helt meningslös...
The Interpretation of Financial Statements av Benjamin Graham och Spencer B. Meredith var en bok jag köpte för att komplettera min Graham-samling, där The Intelligent Investor och Security Analysis är tidlösa klassiker. Detta är en tunn liten bok på 120 sidor som går igenom balans- och resultaträkningarnas hemligheter plus metoder för att analysera dem med enkla samband. Om Security Analysis är en tungläst pjäs med stort djup och The Intelligent Investor är en bok för den investerande lekmannen är det här en bok för nybörjaren.
För mig personligen läste jag boken 15 år för sent, den innehåller inget jag inte kunde redan, men för novisen är den mycket pedagogisk, systematisk och enkel. Men även för novisen känns boken inkomplett. Att den är skriven 1937 är tyvärr en stor nackdel. Här saknas helt kassaflödesanalys, något som är svårt att undgå idag. Det har även på resultat- och balansräkningssidan hänt fruktansvärt mycket inom redovisningen sedan 1937 som alla som försöker sig på att analysera bolag behöver känna till. Boken fungerar som en introduktion, men den räcker absolut inte till för att läsa en modern årsrapport.
Paths to Wealth through Common Stocks av Philip A. Fisher var den tredje boken jag hann läsa under ledigheten. Fishers mest berömda bok heter Common Stocks and Uncommon Profits (jag ska recensera den också vid tillfälle), men hans främsta grund till berömmelse är Buffetts uttalande att Buffett själv är "85 procent Graham och 15 procent Fisher".
Låt mig säga det direkt: i mina ögon har Fisher ridit väldigt högt på detta uttalande och blivit rejält överskattad på köpet. Fisher är en författare med en huvudtes: leta upp bolag med extrem tillväxt, undvik diversifiering och håll i vinnarna. I mina ögon är det en självklarhet att olika bolag har olika förutsättningar för långsiktig tillväxt och jag försöker i viss mån göra exakt vad Fisher råder, men det är svårare, mer riskabelt och mer komplicerat än vad Fisher beskriver i sina böcker. Fishers mer handfasta råd snuddar ibland på det bisarra, och han är ofta ett barn av sin tid på ett helt annat sätt än Graham m.fl.
Paths to Wealth through Common Stocks består av fyra huvuddelar: två delar som handlar om investeringsklimatet i 60-talets USA och hur man skulle se på dåtidens tillväxtindustrier: kemi, läkemedel och elektronik sågs som särskilt lovande. De andra båda delarna handlar om finansiella rådgivare respektive hur man bör agera som aktieägare i ett bolag plus lite diverse om exempelvis hur tillväxt genom förvärv kan vara riskabelt.
Jag har inga problem att läsa igenom boken, den håller mig intresserad, men jag blir inte riktigt klok på Fisher. Ibland framstår han som en person som aldrig arbetat i ett företag överhuvudtaget och ibland uppvisar han en väldigt modern syn på hur utvecklingsarbete bör bedrivas. Boken är läsvärd men jag skulle aldrig fatta ett investeringsbeslut grundat på något som står i den.
Det Cunningham har gjort är att sammanställa breven (fram till 2008 antar jag) och sorterat om innehållet tematiskt istället för kronologiskt. Han har inte tillfört någon ny text eller vävt samman med andra texter eller artiklar från Buffett. För mig som läst Berkshire-breven många gånger om innehöll boken alltså inget nytt alls, vilket var en liten besvikelse. Boken är därför bättre lämpad för någon som inte läst Buffetts texter tidigare eller som verkligen vill ha dem sammanställda i en tryckt bok, för andra rekommenderar jag nog att spara in pengarna och läsa PDF-erna på nätet istället. För mig var boken samtidigt bland det bästa jag läst och helt meningslös...
För mig personligen läste jag boken 15 år för sent, den innehåller inget jag inte kunde redan, men för novisen är den mycket pedagogisk, systematisk och enkel. Men även för novisen känns boken inkomplett. Att den är skriven 1937 är tyvärr en stor nackdel. Här saknas helt kassaflödesanalys, något som är svårt att undgå idag. Det har även på resultat- och balansräkningssidan hänt fruktansvärt mycket inom redovisningen sedan 1937 som alla som försöker sig på att analysera bolag behöver känna till. Boken fungerar som en introduktion, men den räcker absolut inte till för att läsa en modern årsrapport.
Låt mig säga det direkt: i mina ögon har Fisher ridit väldigt högt på detta uttalande och blivit rejält överskattad på köpet. Fisher är en författare med en huvudtes: leta upp bolag med extrem tillväxt, undvik diversifiering och håll i vinnarna. I mina ögon är det en självklarhet att olika bolag har olika förutsättningar för långsiktig tillväxt och jag försöker i viss mån göra exakt vad Fisher råder, men det är svårare, mer riskabelt och mer komplicerat än vad Fisher beskriver i sina böcker. Fishers mer handfasta råd snuddar ibland på det bisarra, och han är ofta ett barn av sin tid på ett helt annat sätt än Graham m.fl.
Paths to Wealth through Common Stocks består av fyra huvuddelar: två delar som handlar om investeringsklimatet i 60-talets USA och hur man skulle se på dåtidens tillväxtindustrier: kemi, läkemedel och elektronik sågs som särskilt lovande. De andra båda delarna handlar om finansiella rådgivare respektive hur man bör agera som aktieägare i ett bolag plus lite diverse om exempelvis hur tillväxt genom förvärv kan vara riskabelt.
Jag har inga problem att läsa igenom boken, den håller mig intresserad, men jag blir inte riktigt klok på Fisher. Ibland framstår han som en person som aldrig arbetat i ett företag överhuvudtaget och ibland uppvisar han en väldigt modern syn på hur utvecklingsarbete bör bedrivas. Boken är läsvärd men jag skulle aldrig fatta ett investeringsbeslut grundat på något som står i den.
Jag tror också att Mungers inflytande är betydligt viktigare än Fishers.
SvaraRaderaP/B-investering är inte så intressant när man saknar möjligheten att likvidera. Så jag håller med om att den biten i Grahams läror är lite utanför min ram, men Graham har en bredare ansats än så.
Vilken bok skulle du rekommendera som är mer aktuell idag för att lära sig tyda årsrapporter?
SvaraRaderaJag är tyvärr självlärd, men någon läsare kan säkert rekommendera en bra bok?
RaderaTack! Jag skall kolla upp dem =)
RaderaJag skulle vilja rekommendera The Five Rules for Successful Stock Investing av Pat Dorsey som jag tyckte var en väldigt trevlig bok som tar upp redovisning på en lättfattlig nivå.
RaderaOch boken är på väg, tack för tipset!
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDet där klassar jag som spam...
RaderaJag klassar det värre än så :p
RaderaJag fick tegelstenen Security Analysis i julklapp, hoppas den inte är för svår.
SvaraRaderaOm den känns för tung kan "The Interpretation of Financial Statements" nog vara en bra språngbräda in i Grahams språk och sätt att resonera.
RaderaHåller med om att Fishers scuttlebuttanalys inte är praktisk för de flesta investerare som inte har det som jobb, utan då lämpar sig Grahams tekniker bättre även om det inte alltid är så lätt att hitta billiga bolag de sista åren innan bubblan brister. Å andra sidan kan man köpa aktier mer eller mindre globalt idag, så alltid är det billigt någonstans.
SvaraRaderaSjälv så utgår jag ifrån Grahams defensiva metod för att sålla. När jag sen har en näve kandidater försöker jag titta lite på Fishers kvalitativa kriterier.
Om jag sen känner för att spela på lotto, så kanske jag tar en 2, 3% och satsar i några riktiga låga P/B företag, men hur har det gått?
En satsning gick svagt minus totalt, då utdelningen i.a.f. var låg. En satsning gick plus 50% på 4 månader då bolaget blev utköpt från börsen. Så overall, rätt lyckat. Dock inget som jag vill hålla på med i stor skala då det krävs stabila nerver och konstant tillgång till börsen. Så för min sinnesfrid passar Grahams defensiva teknik, med en gnutta Fisher mig alldeles utmärkt.
Kul blogg, keep up the good work! =)
Scuttlebutt behöver en helt egen recension, jag filar på en sådan :-)
RaderaMycket trevligt. Ser fram emot det!
RaderaSitter själv med boken "The Snowball: Warren Buffett and the Business of Life" på nattduksbordet men har lite svårt att komma igenom den. Lite för mycket "mjuka parametrar" om hans liv än istället för att fokusera på investeringsbiten, men ett bra tips om man vill läsa om livet bakom mannen, myten, legenden.
RaderaOch en riktigt bra blogg du har förresten, använt den lite som förebild för den egna.
@Eric: jag gillar The Snowball, men Lowensteins biografi (Buffett: The Making of an American Capitalist) är mer fokuserad på de hårda bitarna, jag kan rekommendera den.
Radera@Eric: din blogg har förresten börjat lovande, jag länkar när du hållit på lite längre.
Radera