The Wisdom of Crowds

Jag tittar ibland tillbaka på mina "analyser" och konstaterar att de är simplistiska och inte mycket mer än servettkalkyler på stora och komplexa verksamheter med förgreningar som har stora olikheter i karaktäristik. Samtidigt kommer jag ofta i kontakt med professionella analyser som gör ett mycket mer sofistikerat jobb med att bryta ner delar, estimera omvärld och plocka in en rad faktorer som påverkar hela eller delar av bolaget.

Vem är visast, kanske alla?

Som företagare har jag själv gjort mångparameteranalyser av mindre bolag som kan vara aktuella för förvärv. Dessa analyser har tillkommit främst för att övertyga andra; i ett företag måste alla med på båten i ett förvärv, styrelse, ledning, revisorer, personal etc. Att plocka fram servetten gör inte jobbet. Min bild är att dessa mångfacetterade analyser har som syfte att styrka den grundåsikt jag har som står på servetten. Servetten innehåller caset och analysen broderar ut språket och svarar på detaljfrågor.

2004 släppte James Surowiecki boken The Wisdom of Crowds: Why the Many Are Smarter Than the Few and How Collective Wisdom Shapes Business, Economies, Societies and Nations. Boken har fått stor spridning och citeras ofta. Vetenskapligt har den dock fått många mothugg, men det hindrar inte den att ha stor inverkan i hur vi ser på aggregerad information. Huvudtesen är att kollektivet under vissa förutsättningar är bättre på att göra prediktioner än de allra mest välinformerade och intelligenta individerna som ingår i kollektivet.

Inom företagsvärderingen ser jag två exempel på hur detta används:

• Väldigt fritt tolkat tycker jag mångparameteranalys är ett exempel på detta, där de olika parametrarnas (omsättning per segment, marginaler, säljomkostnader, råvarupriser etc.) utgör ett kollektiv vars olika variationer ska ta ut varandra när de individuella bedömningarna blir lite fel. Därmed blir det aggregerade resultatet rätt. Jag var inne på detta i ett tidigt inlägg om olika analysperspektiv från 2010. (Det inlägget fick en (1) kommengar, hoppas detta väcker mer intresse)
• Mer exakt är SMEs sammanställning av analytikerestimat en tillämpning där kollektivet förutsätts ha en mer giltig åsikt än de enskilda analytikerna

Jag tycker båda dessa exempel visar upp några av de svagheter som Surowiecki pekar på i sin bok:

• Homogenitet: deltarna agerar inte oberoende eftersom de har samma sätt att tänka
• Imitation: bedömningar görs i sekvens och deltagarna påverkar varandra
• Emotionalitet: känslor av tillhörighet eller grupptryck skapar förskjutningar i hela eller delar av gruppen

De mer sofistikerade analyserna genomförs ofta av sellside- respektive buyside-analytiker med två helt olika syften. En sellside-analytiker tenderar att tolka data så gynnsamt som möjligt för företaget så att en hög värdering kan motiveras. En buyside-analytiker tolkar data i en konservativ riktning för att bygga in flera lager av säkerhetsmarginal i sin analys. Köparen ska ta minimal risk. Ingen av dem tolkar parametrarna som ett kollektiv av oberoende parametrar, utan samtliga delar dras genom samma filter. Därmed blir det aggregerade resultatet skevt i endera riktning.

SMEs sammanställning av analyser är väldigt värdefull för många, men de lider uppenbart av både homogenitet i populationen och imitation. Efter varje rapport kommer analyserna som ett pärlband och det är väldigt lätt att tänka sig att det finns ett mått av imitation dem emellan. Det krävs ett stort mod och konfrontationsvilja från en enskild analytiker för att lämna ifrån sig en analys som kraftigt avviker från de föregående analyserna.

Analytikerkollektivet är också (det är min bild i alla fall) relativt homogent i ålder och i utbildning, vilket innebär att de läst samma läroböcker, lärt sig samma metoder och arbetar med ungefär samma verktyg och underliggande data. Denna homogenitet gör att hela gruppen påverkas av samma inparametrar på ungefär samma sätt och att det lilla kollektivets visdom riskerar vara svagare än enskilda deltagares.

Om man knyter ihop säcken här så tror jag fortfarande, sju år efter mitt inlägg om analysperspektiv, att urvalet av analysparametrar är en konst, att du som köper bolag måste göra läxan själv och att värdet i en detaljerad analys snarare ligger i kunskapen du bygger upp om bolaget, än att du skulle vinna något slags precision i värderingen. Vad säger läsaren?