Rapport från Sandvik

Jag har aldrig ägt några Sandvikaktier direkt, men bolaget ingår som ett av Industrivärdens största innehav och finns därmed indirekt i portföljen. Idag släppte man sin bokslutskommuniké och tackades med en 5-procentig nedgång i aktiepriset (jämfört med index -1,3 idag).

Vad bjöd företaget på idag då (helårssiffror jämfört med 2012)?:

• Orderingången under året sjönk med 10 procent
• Omsättningen sjönk med 7 procent
• Resultatet sjönk med 38 procent till 5 miljarder, i min bedömning av Industrivärden räknar jag med en normal intjäningsförmåga för Sandvik på 7 miljarder, inte vad jag hoppades på alltså när året började
• Resultatet per aktie sjönk till 4 kronor, styrelsen föreslår en utdelning på 3,50 kronor per aktie

Att det varit ett tufft år är ingen tvekan. På försäljningssidan visar man upp samma trender som Atlas Copco som till stor del vänder sig mot samma marknad. Vad Sandvik däremot har mer av är olika engångskostnader och omstruktureringskostnader.

Utan att gå in på Olof Faxanders prestation i SSAB tycker jag nog att reaktionerna och den allmänna domen över VD:n är en aning överdriven. Han har uppenbarligen gått in i Sandvik med ett effektiviseringsmandat, det han fokuserar på huvudsakligen verkar vara att långsiktigt öka bolagets flexibilitet och effektivitet. För att nå dessa mål har han fattat många impopulära beslut, och jag tycker att de engångskostnader som kommunicerats varit logiska mot denna bakgrund. Jag tycker också att beslutet att flytta huvudkontoret från Sandviken var vansinnigt, men alla efterföljande beslut ska inte automatiskt dömas ut på grund av detta.

Den största nackdelen med att ta in en VD som inte varit branschen är snarare att produktutvecklingen kanske inte får den uppmärksamhet den behöver. Men jämförelsen med Atlas Copco visar inte på några större problem på den sidan så här långt.

2013 blev inget bra år, men jag tycker det är lite tidigt att döma ut både Sandvik och Faxanders arbete i bolaget.