Industrivärdens investeringskriterier

Som ägare till ett investmentbolag är det klokt att sätta sig in i deras investeringskriterier så att de stämmer överens med egna tankar och värderingar. Därför tänkte jag i detta inlägg ta en titt på Industrivärdens investeringskriterier, som man redovisar i sin årsredovisning.

Jag letade bakåt i Industrivärdens årsredovisningar och kunde inte hitta några uttalade investeringskriterier innan Anders Nyrén tog över som VD. Detta behöver naturligtvis inte betyda att man inte hade några utan bara att de inte redovisades utåt. Företagsledning har historiskt aldrig varit en särskilt transparent aktivitet.

Taget ur ovan länkade årsredovisning finner vi bolagets strategi:

"Värdeskapande sker genom aktivt ägande och en professionell investeringsverksamhet. Det aktiva ägandet baseras på Industrivärdens modell för värdeskapande i innehavsbolagen. Investeringsverksamheten bygger på en strukturerad process för kontinuerlig analys av existerande och nya potentiella innehav"

Värdeskapande är en av vår tids mer överanvända managementfloskler, och betyder i korthet att öka intjäningsförmåga alternativt att öka mängden realtillgångar beroende på bolagets verksamhet. Vad strategin mer konkret säger är att man i första hand fokuserar på sina företag och att förbättra dem över tid. Sedan talar man även om en process för förvärv. Det tycks dock saknas en process för avyttringar, en exitstrategi. Tittar man på de exits som skett senaste tiden tycks de också varit mer situationsberoende än planerade. Det ligger lite i sakens natur att om du vill sälja en kontrollpost i ett företag vill man att köparna ska komma till dig, inte att du själv söker upp köparna. Prislappen påverkas av tågordningen.

Följande säger man om portföljen:

"– Fullinvesterad i aktier.
– Koncentration till ett begränsat antal aktieinnehav.
– Aktivt ägande med en lång placeringshorisont.
– Belåning ger flexibilitet och hävstång i aktieportföljen"

Nummer ett är typiskt för investmentbolag. Ägarna vill nog sällan se en "asset management"-strategi, utan sköter hellre den själv. Industrivärden ska vara kopplad till verksamhetsdrivande företag, inte guld, konst eller vad det nu kan tänkas vara. Koncentrationen till begränsat antal innehav känns ganska nödtvunget då man samtidigt söker kontrollposter så att man kan utöva det aktiva ägandet. Den lite mer salta pastillen här är den sista punkten om belåning. Här får du som ägare fråga sig om man vill överlåta till företaget att fatta belåningsbeslut i ditt ställe.

Slutligen anger man följande investeringskriterier:

"– Medelstora och stora nordiska börsbolag.
– Bolag med affärsmodeller som kan tillämpas på flera marknader.
– Bolag med god förmåga att generera tillväxt i kassaflödet.
– Nischorientering med ledande positioner inom valda marknadssegment.
– Ägarandel som ger ett betydande inflytande.
– Stor potential till värdeökning genom aktivt ägande."

Det första tolkar jag som Mid Cap- eller Large Cap-bolag vilket stämmer bra med de portföljbolag man haft senaste åren. Även nummer fem: vilken ägarandel Industrivärden kan uppnå blir kopplat till storleken. Är bolaget för stort blir det svårt för Industrivärden att nå en rimlig position. Samtidigt är det tätt kopplat till strategin att kunna utöva ett aktivt ägande.

Nummer två och tre säger i princip att det ska finnas en tydlig tillväxtpotential framåt, åtminstone till viss del drivet av internationaliseringsmöjligheter.

Nummer fyra, nischbolagsvinkeln, är ett mer defensivt kriterium. Här tolkar jag det som att man söker bolag med "vallgravar" (Buffetts moats) som har lyckats bygga upp hållbara dominerande ställningar inom sina områden. Där måste jag säga att Industrivärdens bolag lyckats relativt väl. Handelsbanken, Skanska och Sandvik är imponerande bolag mätt med denna måttstock. SSAB tycks dock en aning svagare sedan man blivit mer beroende av standardstål.

Det sista kriteriet innehåller både nyckelorden potential (för tillväxt) och aktivt ägande som jag redan kombinerat. Man kan också tolka in ett "circle of competence"-kriterium här. Om Industrivärden genom sitt aktiva ägande och sina kunskaper inte kan utveckla bolaget så är det inte intressant.

Jämför man detta med mina egna investeringskriterier framträder såklart ett antal skillnader. Jag eftersträvar självklart inget aktivt ägande. Mina kriterier är också mer defensiva och beskyddande. Jag söker självklart tillväxtmöjligheter men då det inte är lika kvantifierbart överlåter jag det åt den "mjuka" delen av analysen. Mina investeringskriterier är mätbara på ett helt annat sätt än Industrivärdens. Nu finns det dock anledning att  tro att Industrivärden har mer utförliga investeringskriterier än vad man öppet redovisar i årsredovisningen.

Det saknas i Industrivärdens kriterier en defensiv aspekt: den finansiella ställningen. Industrivärden har dock möjlighet att påverka den finansiella ställningen på ett sätt som en småsparare inte har så förmodligen ser man detta som en självklar del av daglig verksamhet. Industrivärdens innehav har dessutom några av börsens bättre balansräkningar så jag antar att man har mycket god kontroll på den biten.

Jag tror inte man som privatinvesterare kan dra alltför stor nytta av Industrivärdens investeringskriterier, men som ägare tycker jag det är viktigt att kunna sympatisera med dem. Jag tycker att bolaget i stort köper och driver intressanta och välskötta bolag, så därmed måste jag säga att jag sympatiserar åtminstone med hur de tillämpas.