Industrivärden och Volvo

Jag har varit aktieägare i Industrivärden sedan 90-talet och har trots den trevliga portföljen ofta klagat på bolaget. Det är främst ett par händelser under andra hälften av 00-talet som retat mig:

1. Köpet av Hemtex där man gav sig in i konsumenthandeln, ett område man bevisligen inte kunde bedöma
2. Duellen med Christer Gardell om makten i Volvo, som ledde till belånade aktieköp till höga priser. Strax därefter behövde SSAB pengar i en nyemission och Industrivärdens belåning låg helt plötsligt på 30 procent och ett solitt investmentbolag var i gungning

Ingen av dessa punkter kommer att kosta nya aktieägare något, de är redan inprisade och klara, men för oss som hängt med ett tag har herr Nyrén förstört stora värden. Industrivärden siktar på att skapa värden över "lång tid", men det har gått fem år och vi har inte sätt skymten av värdena ännu. Dessutom arbetar Industrivärden med en ganska koncentrerad portfölj så misstag i enskilda innehav lyser igenom kraftigt.

I veckan som gick sålde Renault ut sitt Volvo-innehav och återigen var Industrivärden på tårna och säkrade en position som ohotat största aktieägare för en lång tid framöver. Priset för aktierna är inte bekräftat av Industrivärden ännu (92,25 kronor enligt di.se), men totalt sett bör Industrivärdens anskaffningsvärde ligga kring 90 kronor. Ännu idag, efter fem års köpande i en lågkonjunktur, är detta knappast ett fyndpris för Volvo, men det är inom det rimligas gräns.

Industrivärdens agerande senaste veckan anser jag är konsekvent och helt korrekt, man har sökt den här positionen en längre tid och nu grep man tillfället. Även om det alltså gjorts tveksamma affärer på vägen har man exekverat sin strategi, vilket gör att jag blir lite mer positivt inställd till Industrivärden igen.

Det har gått fem år sedan de större misstagen och det börjar kanske bli dags att stryka ett streck över detta och inse att Industrivärden är en samling av mycket framstående svenska bolag.

Missa inte Stockmans vidareutveckling av det här inlägget.