A Comparison of Four Listed Companies
I detta kapitel väljer Graham ut fyra bolag som låg efter varandra alfabetiskt på New York Stock Exchange vid den tiden, och genomför en jämförande analys på bolagen. Vilka bolagen var är ganska irrelevant, endast ett, Emerson Electric, finns kvar i samma form idag. Graham jämför tre dimensioner: kapitalisering, omsättning och resultat, balansräkning, P/E samt prishistorik.Det är svårt att sammanfatta analyserna på något bra sätt, utan jag kan bara rekommendera en genomläsning av kapitlet. Något som jag tycker är lite intressant är att Graham gärna tittar på prishistorik. Jag undviker själv det, liksom P/E-historik, eftersom jag menar att det innebär att man börjar fästa värde vid Mr Market i sina analyser. Graham drar dock inga urvalsslutsatser från historiken utan använder den mest för att peka på hur instabila marknadspriserna för bolagen har varit och hur prissättningen förändrats genom årtiondena.
Jason Zweig repeterar i sina kommentarer övningen och jämför Emerson Electric med fyra andra bolag på E som existerade 2003. Hans exempelbolag är dock en aning mer extrema och jämförelsen blir inte lika intressant.
Har du några frågor eller synpunkter på kapitlet, något som sticker ut? När du tittar på ett företag, hur mycket vikt fäster du vid prishistorik? Tittar du på historiska P/E?
Enbart historiska priser i isolation - ointressant.
SvaraRaderaHistoriska P/E-tal: Det tycker jag är rätt roligt. Inte minst när man i efterhand vet att marknader generellt varit alltför optimistiska eller pessimistiska under en given period. (Introduktionen nyligen av Facebook till P/E 100 är ett aktuellt exempel på eufori för ett enskilt bolag)
Utdelningshistorik: Skyldig!
Den femte punkten på sidan 334 lyder:
"5. Dividends. What really counts is the history of continuance without interruption."
(Noterbart är att Emerson Electric skuggar PG och har 55 år i rad med höjda utdelningar)
Carolus
En annan punkt Graham diskuterar - kommer tyvärr inte ihåg var i boken och jag har den inte framför mig - är att ledningar fäster lite för stor vikt vid jämna utdelningar och att det förmodligen skulle gynna aktieägarna att få en mer konstant andel av vinsterna som utdelning. Hur ser du på det? Jag ska leta upp resonemanget vid tillfälle...
Radera... och jag menar "ledningar" i en bredare betydelse. Utdelningar föreslås av styrelsen och beslutas av stämman. :-)
RaderaEgentligen tror jag att det Graham förespråkar, vilket vi skulle kunna kalla för den svenska varianten, i grund och botten är en bättre utdelningspolicy än den anglosaxiska.
RaderaSom jag ser det finns det en betydande risk att det går prestige i att hålla en utdelningshistorik levande oavsett hur bolaget går. Ingen VD vill förmodligen sitta vid rodret och vara den som går till historieböckerna som den som spräckte sviten...
Därmed kan ett bolag översträcka sig utdelningsmässigt (höja trots brist på utrymme) och eventuellt orsaka problem längre fram. Med den svenska varianten finns ingen sådan inbyggd prestige (inte lika mycket i alla fall) då ju utdelningarna tillåts fluktuera med vinsten.
Dock: Det tycks mig som att utdelningarna även här är relativt trögrörliga nedåt, men om det har att göra med prestige eller att vinsterna över en konjunkturcykel sakta stigit vet jag inte. Det var i alla fall en rätt stor knall när Sandvik sänkte under finanskrisen; hade inte hänt sedan 1982 (om jag minns rätt).
Trots det ovanstående skrivna är jag förtjust i att få en ständig ström av sakta stigande inkomster via utdelningar à la det anglosaxiska förfarandet. Framför allt har det hjälpt mig att ignorera kursrörelser och att hålla ut när det vänder ner.
Många av mina nordamerikanska innehav höjde utdelningarna genom hela finanskrisen som ju sägs vara den värsta krisen sedan 1930-talet. Det tycker jag är ett oerhört styrkebesked. Då borde de ju rimligen även klara mer "normala" marknadsförhållanden kan man tycka...
Carolus
Ja det ligger mycket prestige i det. Vissa bolag (REITs) påminner alltmer om pyramidspel i det att de ger ut aktier som ger likviderna för utdelningar. Men jämna och fina är de...
RaderaHej Luppen, jag har följt alla avsnitt, det har varit mkt intressant att på ett bekvämt sätt "fuska sig till" en uppfattning om den här legendariska avhandlingen som så många hänvisar till i olika sammanhang. Jag tänkte sticka emellan med en konkret fråga: Du sålde Ratos med sedvanlig fingertoppskänsla och hänvisning till att detta svårvärderade företag nog trots allt var övervärderat. Sen har väl kursen sjunkit med kanske 20-30 % sedan dess, har du övervägt att gå in igen? Utdelningen är ju trots allt frestande och bolaget brukar ju hålla fanan högt vad gäller besluta ordinarie utdelning från år till år.
SvaraRaderaJag tycker Ratos är otroligt svårvärderat men om priset kommer ner i närheten av eget kapital (inklusive goodwill) blir det intressant för mig igen. Tajmingen i min försäljning var lika perfekt som turlig ;-)
RaderaTack för intressant blogg
SvaraRaderaJag har bra avkastning nu & ökar på nu inför sommarrallyt
SvaraRaderaJag har börjat titta på historisk P/E men frågan är om man kan få någonting vettigt ut av det. Dels måste man ta hänsyn till Mr.Markets humör och svängningar, det allmäna riskläget påverkar ju P/E talet för börsen generellt. Helst skulle man vilja "normalisera" datan och räkna bort börsens variation runt snitt P/E.
SvaraRaderaNu har jag inte tittat på så många bolag än men P/E har ju en tendens att styras utav framtida tillväxtförväntningar och de har ju en tendens att variera med tiden beroende på vad bolaget kommunicerar.
Möjligen kanske man kan få en ide om man är i det övre eller undre delen av P/E intervallet genom att kika på historiken innan man handlar.