Varför ha inköpskriterier och exitkriterier?
I grund och botten kan man bli en framgångsrik investerare med två enkla regler:
- Köp bra bolag
- Köp dem till rimligt pris
Att konkretisera reglerna är såklart lite svårare, men jag försöker göra det med mina kvalitativa kriterier (regel 1) och mina kvantitativa kriterier (regel 2). Om man följer dessa regler kan man leva med bolagen så länge de fortfarande är bra bolag. När Buffett säger "our favorite holding period is forever" menar han just detta, så länge bolagen fortsätter utvecklas och vara bra behåller han dem gärna för alltid.
När man inför strängare regler för inköp än "till rimligt pris" samt exitstrategi så är syftet att nå en högre avkastning än man kan nå med grundreglerna. Det är alltså ett sätt att nå överavkastning. I detta syfte försöker jag gärna köpa bolag som klarar kriterierna med lite råge, inte helt enkelt, men önskvärt.
Som värdeinvesterare är grundpelaren att det för varje aktie (eller annan tillgång) finns ett pris, det man betalar, och ett värde, det man får. Kruxet är att värdet är mycket svårt att bedöma exakt, i de allra flesta fall. Men i en del fall, och i synnerhet för bra bolag, kan man åtminstone sätta något slags övre och undre gräns: här är det billigt respektive här är det dyrt. Mellan dessa finns en korridor när det hela är osäkert.
Min mentalitet
Många värdeinvesterare köper när det är billigt, och säljer sedan när priset gått in i den rimliga korridoren. Det funkar inte riktigt för mig, jag vill ha en lägre aktivititet och ovanstående kan gå rätt fort (men ibland häpnadsväckande långsamt också). Anledningen att jag vill ha en lägre aktivitet hänger ihop med min livsstil som förälder med ett ganska krävande jobb.
Därför försöker jag köpa billigt men inte sälja förrän aktien är rejält övervärderad, om ens då. Jag tilltalas av buy-and-hold-tanken, men ser den lite mer som en vision än som ett rättesnöre.
När säljer Lundaluppen?
Med ovanstående sagt finns det främst två skäl för mig att sälja
- Ett bolag är inte längre bra, eller har utvecklats till det sämre, eller...
- Bolaget är övervärderat på börsen
Om man tittar på mina försäljningar det senaste året har samtliga bolag som åkt ut (Beijer Electronics, Holmen, Kungsleden & SSAB) någon eller några svagheter kvalitativt, och en rimlig till hög värdering. Inget av bolagen med högst kvalitet (SHB, HM) har ens varit nära att bli försäljningskandidater.
Nummer 1 är ett betydligt viktigare och hårdare skäl för mig än nummer 2. Om bolaget inte är bra eller till och med försämras finns inga förutsättningar för ett långvarigt innehav och då måste en försäljning någon gång ske. Det är inte hälsosamt att räkna med kvalitativa förbättringar.
Ett riktigt högkvalitativt bolag har jag svårt att sälja, till och med om 2 är sant. Försäljningen kommer att utlösa transaktionskostnader av olika slag och det är inte helt ovanligt att man inte får någon chans att köpa in sig igen i bolaget innan dess värde vuxit ikapp priset.
Hur ser jag på dagens portfölj?
När det gäller befintliga innehav så behöver jag uppdatera analyserna lite. Ratos har jag som sagt mycket svårt att värdera, och ska jag vara konsekvent mot mig själv borde jag nog sälja dem, för priset idag verkar vara närmre högt än lågt. Samtidigt är jag en beundrare av ledningens förmåga att göra goda företagsaffärer - vilket ju är det viktigaste i bolaget. Här finns alltså en värdefull, men svårvärderad egenskap.
Swedbank anser jag ha kvalitetsproblem, nya ledningen har för all del gjort allt bra hittills, men så fort konjunkturvindarna vänder kommer otåliga ägare att skrika på expansion och då tvivlar jag på att denna ledning kommer att kunna hålla emot. Tidigare ledningar har inte lyckats. Swedbank är dessutom relativt rimligt prisat idag (eller egentligen högt jämfört med SHB), så där har jag vissa tankar på att agera.
I Industrivärden har det hänt väldigt mycket och jag skulle behöva göra en uppdatering. Jag tror att läget är ok, men varken Volvo eller den ökade belåningen är något plus i mina ögon. Det ska dock till en hel del för att jag ska sälja här, jag vill vara långsiktig ägare i merparten av bolagets innehav.
Lundbergs har värderats upp rejält tillsammans med andra fastighetsbolag, men även här ser jag en mycket hög investeringskvalitet och säljer nog bara om det skenar riktigt långt. Investor och Maersk har en låg till rimlig värdering och är inte till salu. H&M, Sampo och Handelsbanken hoppas jag kunna behålla mycket länge.