Sockersött eller sockersjukt? En titt på Diamyd

En av mina favoritbloggare och inspirationskällor, Lou Mannheim bakom Fundamentalanalysbloggen, har av någon anledning fastnat för Diamyd, liksom ganska många andra mindre aktieägare. Kanske i ett försök att klippa lite navelsträng gentemot Fundamentalanalysbloggen tänkte jag applicera mina investeringskriterier på ett udda objekt. Kanske kommer jag fram till någon slutsats som är av värde? Jag väljer också medvetet att inte kalla artikeln för en analys eftersom jag saknar kunskaperna och verktygen att genomföra en riktig analys på ett företag som Diamyd.

Diamyd Medical utvecklar läkemedel mot autoimmun diabetes och diabetesrelaterade komplikationer. Det mest lovande projektet är ett pågående globalt fas III-program med diabetesvaccinet Diamyd. DM drivs enligt en outsourcing-modell vilket innebär att den egna organisationen är liten.

Vaccinet Diamyd inlicensierades från UCLA 1994 och bolaget grundades av Anders Essen-Möller 1996. Som synes kan det vara ganska långa ledtider i den här branschen.

När det gäller vaccinet och dess intäktspotential kan jag se ett antal större frågetecken, först vetenskapliga risker:

• Vad är sannolikheten att man lyckas med sin fas III-studie?
• Vad är sannolikheten att man når ett marknadsgodkännande?

Sedan avtalsmässiga frågetecken, saker man skulle fråga sig om man gjorde en Due Diligence på företaget:

• Hur ser licensavtalet med UCLA ut?
• Hur ser avtalen med underleverantörer av forskning ut?
• Terapikandidater som förädlats ska kommersialiseras i egen regi eller med partners, hur kan sådana avtal se ut?
• Man tänker sig förmodligen att utlicensiera vaccinet Diamyd, till vilka villkor?

Sedan marknadsmässiga frågetecken:

• Hur kommer marknadsbilden att se ut, kommer man att vara ensam om man lyckas, eller får man konkurrens från någon av de konkurrenter man nämner?
• Man redovisar att 80 000 personer insjuknar årligen och att ett behandlingspris skulle kunna vara $15k. Därigenom estimerar man marknaden till > 1 miljard USD. Hur stor del av marknaden kan man tänkas ta?

Frågor kring produktion och kommersialisering:

• Hur stor del av framtida intäkter tillfaller DM? Man talar ju om partnerskap även kring kommersialisering.
• Vad är kostnaderna för att massproducera och marknadsföra Diamyd om det når marknaden?

Och sist frågetecken relaterade till finansiering:

• Hur lång väg kvarstår, hur utspädd blir man som ägare fram tills intäkterna börjar komma?
• Varför har man valt att finansiera sig över börsen? Om man är lite konspiratoriskt lagd kan man tro att bolaget bedömer sin förmåga till att "prata upp" kursen som stark, och därmed kan finansiering via börsen vara billig.

Om man slår ihop alla dessa osäkerheter framträder ett förmodligen rätt oomtvistat faktum: för att köpa in sig i den här typen av verksamhet måste man alltså ha en rejäl säkerhetsmarginal. Om företaget lyckas kommersialisera produkten, om företaget lyckas nå total marknadsdominans, om företaget kan ta 15 000 USD per behandling, om företaget lyckas bygga upp en egen produktions- och marknadsföringsapparat (vilket man antagligen inte kommer att göra), om företaget inte behöver ta in några mer pengar via emissioner, om avtalen med UCLA och forskningspartners är gratis - då når bolaget en omsättning på 7 miljarder kronor (marginal okänd) hänförlig till dagens aktieägare. För dessa utsikter är spekulanter idag villiga att betala 3,5 miljarder kronor. Är det en tillräcklig säkerhetsmarginal?

Varför inte testköra investeringskriterierna på Diamyd Medical...

Kriterium	Uppfyllt?	Kommentar
Tillräcklig storlek:	NEJ	Small Cap
Stark finansiell ställning:	JA	Inga likviditetsproblem i sikte just nu, man bränner dock av pengar i hög takt.
Intjäningsstabilitet:	NEJ	Inga vinster hittills och inga i sikte.
Utdelningsstabilitet:	NEJ	Inga utdelningar hittills och inga i sikte.
Intjäningstillväxt:	NEJ	Inga vinster.
Trovärdig ledning:	JA	Jag saknar helt kompetens att bedöma deras utsagor. Man undviker ganska noga att ge några löften, därmed är det svårt att följa upp måluppfyllelse.
Gynnsam ägarbild:	NEJ	Svaga ägare och löpande kapitalbehov borgar för vidare utspädning. Både Nordnets och Avanzas pensionsbolag är storägare vilket innebär att småsparare via kapitalförsäkringar utgör en ovanligt stor andel av ägarna.

Självklart visste jag redan innan jag tittade på kriterierna att det inte skulle vara så upplyftande. I någon mening är investeringskriterierna till för att skydda defensiva värdeinvesterare från bolag som DM. De kvantitativa kriterierna ser ut så här:

• Intjäningsförmågan är negativ, därmed saknas en meningsfull P/E, EJ OK. 
• Eget kapital per aktie ligger på ungefär 8 kr där varje krona kostar 15 för en aktieköpare, EJ OK. 

OK, det är väl lika bra att summera det uppenbara: Diamyd Medical är absolut inget för mig. I mina ögon är aktiekursen uppblåst av småsparares spekulation, individer vars förmåga att förstå Diamyds verksamhet förmodligen inte är långt större än min. Ledning och styrelse slår på stora trumman och förklarar både diabetes och forskning på ett vederhäftigt sätt, men undviker att berätta om de egentliga kommersiella möjligheterna. Därigenom får man en finansiering som inte kostar så mycket i utspädning. Man berättar om särläkemedelsstatus som ger förmåner i 7 år, men säger inget om när man ska kunna lansera läkemedlet på marknaden.

Jag anser att en köpare av DM bör besitta ovanligt god kunskap om kommersialisering av läkemedel och om diabetesforskningen i världen för att kunna betrakta DM som något annat än en lottsedel.