Investeringskriterier - Gynnsam ägarbild

Jag tänkte beskriva och motivera mina investeringskriterier lite utförligare i en serie inlägg, en sammanställning finns i huvudinlägget. De flesta är hämtade ur kapitel 14 i The Intelligent Investor av Benjamin Graham, men jag hoppas kunna tillföra något - översättning om inget annat.
Detta är det sista av mina kvalitativa kriterier. Målet för den defensive investeraren är ju att investera i bolag som inte hamnar i problem, det här kriteriet handlar om att säkra upp att bolaget kan räkna med stöd från sina ägare i nyemissioner eller andra kritiska situationer.

Ett bolag som uppfyller övriga kvalitetskriterier är väldigt värdefullt, men en gynnsam ägarbild garanterar att det finns en handlingskraft även i utsatta lägen. Jag anser att ägarbilden är gynnsam om det finns minst en ägare där följande krav är uppfyllda:

• Ägaren har minst 10 % av bolaget
• Ägaren har stora resurser utanför bolaget (minst lika mycket till som är investerat)
• Innehavet i bolaget är betydelsefullt för ägaren, dvs. utgör mer än 5 % av ägarens portfölj. Det är inte helt enkelt att få fram informationen och i ärlighetens namn brukar jag inte gräva alltför djupt om detta utan bilda mig en ganska snabb bild utifrån förhållandet mellan bolagets och ägarens storlekar.

Den sista punkten är viktig: att exempelvis Ingvar Kamprad går in i något litet obskyrt bolag (vilket han tycks göra ibland) ser inte jag som ett tungt engagemang där man kan räkna med stöd i motvind.  

I svåra tider kan ägarbilden vara helt avgörande. Jag hade exempelvis aldrig investerat i Swedbank förra våren om jag inte ansett att Folksam varit helhjärtat inriktade på bankens överlevnad. På samma sätt var det med SEB där Investor agerade resolut, men jag bedömde att värderingen av Swedbank var ännu attraktivare.